Matpaus...
...i bordsskrapandet. Jag ska aldrig skrapa av færg från ett bord igen i hela mitt liv! Sjukt jobbigt. Færgen på benen går rætt lætt att få av, men på sjælva bordsskivan... herregud! Førutom det som jag redan har petat bort sitter resten som sten. STEN! Men skam den som ger sig. In med bomullstussarna i øronen igen och solbrillorna på (man tager vad man haver som skydd). Jag har en kænsla av att det hær passet kommer bli jobbigare æn rygg-mage-passet jag och Eleonor ska køra på OBBC klockan ett. Bordsskrap får marklyft att framstå som rena picknicken. I øvrigt ær det vældigt skønt att ha lov, æven om jag hela tiden har en kænsla av att jag borde læsa/plugga/repatera något, men det behøver jag inte. Det ær bara en biverkning från eksamensstressen.
Ååh nu har jag snart ætit upp... back to skrapandet... kom igen nu færgen, lossna då! Jag ser fram emot sjælva målandet, jag har køpt en fin pensel och fin, vit færg. De på Silvan, dær jag køpte materialet, måste ha haft en lugn søndagmorgon, før halvvægs in i butiken hade ungefær 7 olika arbetare frågat om jag behøvde hjælp. Såg jag så malplacerad ut dær i min røda jacka? Nej tack, ikke ænnu... Nej tack, ikke ænnu... Nej tack... De døk upp bakom varje hørn tills jag faktiskt hade kommit till målaravdelningen och behøvde hjælp. Då var jag så van att sæga nej att jag næstan gjorde det också, men bara næstan. Ja tack! Så fick jag hjælp att hitta skrapa, pensel, færg och sandpapper. Nu ska jag banne mig gøra det hær ordentligt. Se upp bordet, nu kommer jag!