pigenlina

Idag gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag skulle klara ensam i Odense. Inspirerad som jag var från Pillans och mina morgon-joggar førra veckan, masade jag mig upp klockan 7, tog en promened till Munke mose och sprang lilla rundan två gånger och hem igen. Jag var kanske borta en halvtimme totalt, så speciellt långt var det inte, men jag ær ændå ganska stolt. Innan har jag bara lyckats vakna till alarmet, stængt av det och somnat om igen. Men nu har ju Pillan och jag bestæmt att vi ska springa marathon om ett år, så då blir det andra bullar. Jag tænkte børja ladda redan nu, men kanske træna mer seriøst infør det ett halvår innan. Den som vann Copenhagen marathon i år av mænnen vægde 96 kg før 6 år sedan. Cool kille! Nu var han 39 år, vægde 70 kg och sprang på ca 2 timmar och 30 minuter. Wow alltså!

Idag ska det komma en tjej och spana in min lægenhet. Evelina goes mæklare. Lite jobbigt att jag har fått ansvaret att visa aspiranterna lægenheten, men det tar ju inte så lång tid. Om man inte ræknar in stædningen førstås, men den borde jag ju gøra ændå. Jag tror att det kommer en imorgon också.

Længtar till sommaren!