Oslagbar
Jag känner mig oslagbar reflexväst. Betyder det att jag har blivit vuxen? Jag är så sjukt stolt varje gång jag går över ett övergångsställe i reflexväst och jag riktigt föreställer mig hur föraren känner sig tacksam och trygg. Vuxen eller självgod, något av det. 
I helgen frågade Kajsa vilket språk som ligger närmst tillhands: norska eller danska. Det fick jag svar på under dagens löprunda längs tarlebøveien. Tarlebøveien är upplyst, men inte riktigt hela vägen. När jag vände vid ljusens slut var en man påväg bort och frågade och vägen fortsätter. Så råkar jag svara på danska att lamporna tar slut där. En svensk som bor i Norge men nyligen varit på besök i Danmark blir språkförvirrad. Det är jag och de tvååriga, tvåspråkiga kidzen på jobbet som blandar hej vilt.
Saker som gör mig glad, del två. FAVORITKILLARNA!