pigenlina

Jag har redan varit i Bergen i över en månad, tänk vad tiden går fort! Det känns i och för sig som år och dagar sedan jag hälsade på Ole i lägenheten (nu är det tvärtom, han kommer och hälsar på mig), och jag oroade mig över att få för lite vakter (tvärtom igen, den här veckan jobbar jag 7 av 7 dagar). Allt löser sig, som Timbuktu skulle ha sagt. Den här veckan har jag jobbat på en "naturbarnehage" uppe på Fløyen. Det innebär att barnen tar Fløyenbanan upp på toppen varje morgon och tillbringar hela dagen utomhus. Idag åt vi potatismos gjord på egenodlade potatisar till lunch. Alla barn hade tagit med sig en potatis hemifrån och sått den i grönsakslandet tidigare i år. Sedan var de med och skördade potatisen. Det  svåraste är inte att hålla styr på alla barn, utan på alla japanska turister som tar kort på barnen när de går från banan till barnehagen. Vissa människor saknar gränser. Det känns absurt att uttala orden "no photos please" och "do not touch the children" till vuxna människor. På torsdag och fredag ska jag jobba i en barnehage vid Brann stadion (Bergens hemmaarena) och i helgen blir det Bergen Røde Kors Sykehjem. Jag känner att jag har lärt mig så mycket redan, om både barn, gamla och arbetskamrater. Framförallt kommer jag aldrig att vara rädd för att gå till en ny arbetsplats. Det gör jag ju var och varannan dag!