Ha den äran!
Förra månaden fyllde bloggen 4 år. Tänk vad tiden går fort! Jag minns det som igår när jag kom till Odense för första gången och tog en taxi hem till Kent Tobiasen. Jag förstod ingen danska, och hade världens tyngsta väska, till och med tyngre än den mormor drömde en mardröm om i somras. Jag upptäckte Odense till fots och var med på introdagarna på universitetet. Kiropraktorutbildningen kallades för Klinisk Biomekanik, och några trodde att vi var tre studieinriktningar i samma klass: kiropraktorer, läkare och biomekkare. Nu har kaoset lagt sig, läkarna och kiropraktorerna har gått skilda vägar och jag bor med Ole i centrum. Jag har ett ganska kul minne från en av de första dagarna hos Kent Tobiasen. Jag bodde i ett rum som var till för pendlare och delade kök med familjen. Kent såg att jag var en tedrickare och gav mig en vattenkokare som jag kunde ha på rummet så att jag skulle slippa gå ner till köket varje gång. På den tiden visste jag inte om att vattnet hade så hög kalkhalt, och trodde att de vita kalkavlagringarna i vattenkokaren var lera, eftersom Kent tog vattenkokaren från sin frus atelje. Jag tänkte att frun hade blandat lera i vattenkokaren, och använde den aldrig. Nu vet jag bättre, och hänvisar till mormors tips om att koka ättika i vattenkokaren för att få bort 'leran'.
2011-2012. Boende 2: Nørregade! Min allra första, alldeles egna lägenhet (och Odenses minsta). Jag minns att jag tackade ja till lägenheten utan att ha sett några bilder, och var tvungen att lägga mig ner på golvet för att se om sängen skulle få plats. På bilden närmar det sig jul och Alejandro har fått en tomteluva.
Bordet och stolarna från landet. Bordet var ett renoveringsobjekt och jag gjorde misstaget att skrapa av färgen inomhus, något som för evigt förstörde den nya dammsugaren. Efter att ha lovat mig själv att aldrig sandpappra något igen blev bordet färdigställt och placerat på sin naturliga plats i fönsterluckan.
Under den här tiden användes webcamen flitigt, och ni fick se vad jag hade på mig och... inte så mycket mer än det.
Ole kom in i mitt liv! Efter en jul i Skåne följde Pillan och Björn med ner till Odense, där vi firade nyår med Eleonor och Kjell.
En champagneglad Ole väntade mig på nyårsfesten och sedan dess har han alltid funnits med i bilden. På den här bilden lånar han min one piece, som jag fick av Andreas i födelsedagspresent. Om jag inte minns fel hade han köpt den i Norge. Väldigt passande!
I April åkte vi till Colombia, min första resa utanför Europa.
2012-2013. I starten av det nya läsåret flyttade jag ihop med Ellen och Eleonor. Vi höll en inflyttningfest med E-tema, som grannarna aldrig skulle glömma.
Kongensgade!
Kajsa och Maren blev sambos, och Ole och jag kunde vara världens mäktigaste par för en kväll.
2013-2014. Jag hann knappt flytta ihop med Ole, innan vi åkte till Norge för ett halvår. Men den berättelsen får ni imorgon, för då hade jag börjat blogga från mobilen...