pigenlina

Påväg till konsert

Gratis kakemen

Fyrverkerier i vattnet

Fyrverkerier på himlen!

Idag är det thanksgiving i USA, och jag tänkte passa på att skriva ner det jag är tacksam och glad för. Ibland är det viktigt att tänka över sina privilegier, alla har inte samma förutsättningar och möjligheter. Here we go!

• Jag är tacksam över min familj, som ALLTID finns där. Vi gör allt för varandra och välkomnar alla med öppna armar. Man kan inte välja sina familjemedlemmar, men om jag hade kunnat göra det, skulle jag inte ändra på någonting Jag älskar er alla så otroligt mycket och vi har så fantastiskt kul tillsammans. Jag vill även tacka farmor och morfar, som jag saknar, men alltid är så stolt över. Ni lever i mig.

• Jag är så otroligt tacksam över att ha Ole. Tack för att du är ärlig, har humor och alltid gör mig glad. Vi hade tur som fann varandra. Du kompletterar mig och tar fram det bästa ut mig. Jag beundrar dig och inspireras av dig varje dag!

• Frihet. Tänk att jag designar mitt eget liv och får göra exakt det jag vill. Jag behöver aldrig vara rädd och jag kan resa vart jag vill. Det är inte alla förunnat! Du är det finast jag vet, du är det dyraste i världen.

• Hälsa. Jag är tacksam över min kropp, att allt fungerar, att den är stark och välmående. Jag kan springa flera mil om jag vill, och dansa tills fötterna värker. 

• Jag är tacksam över min tro. Att Gud alltid lyssnar och älskar mig villkorslöst. Att jag får vara del av en gemenskap som alltid ger mig nya vänner och bra värderingar. 

• Sist men inte minst vill jag tacka mina vänner. Jag har hört att man ska umgås med vänner med egenskaper man skulle vilja utveckla hos sig själv, och jag tror verkligen att mina vänner har format mig till den jag är idag. Ni är mina största idoler och hjältar, och jag stormtrivs i ert sällskap. 

• TACK! 

På fredag ska Ole och jag på koncert med en jazzmusiker som heter Gregory Porter. Ole är väldigt musikalisk och kan lyssna på vilken jazz som helst. Jag är mer restriktiv och kan tycka att bara intrumental jazz är stressande. Jag har en teori om att bara musikaliska människor uppskattar all slags jazz, till skillnad från oss som inte spelar något instrument. Vi håller oss till jazz med sång, som till exempel Monica Zetterlund och Gregory Porter. Teorin stämmer i alla fall på mig och Ole. Vad säger Pillan, har den undersökningen signifikans? Gregory Porter är i alla fall väldigt talangfull och har många bra låtar. Det ska bli kul att se honom live! Jag har upptäckt ännu en fördel med att Ole kan spela trummor. För det första är det ju coolt, men Ole är också grym på att massera genom att "hacka med händerna" (hacking på fagspråk). Perfekt för stela hamstring. På lördag är det lysfesten och jag har bytt till mig en dagvakt istället för kvällsvakt så att jag får med mig festen. Den börjar kl 16 i centrum och kommer innehålla sång, musik, julgranständning och fyrverkerier.

Oles specialitet, "hacking", tack vare snabba trummishandleder!

 

Den här veckan tänkte jag ordna försäkring inför resan. Det står mellan två stycken: Gouda och ERV. De täcker i grund och botten samma saker, men med några skillnader. Det lutar åt ERVs reseförsäkring plus, eftersom den både är billigare än Gouda super och innehåller bortkommet bagage i grundpaketet. För den som vill fördjupa sig och har åsikter om tillval och sådana ting länkar jag till de olika försäkringarna. Jag tänkte även att jag kunde önska mig pengar till försäkringen i födelsedagspresent/julklapp, så att oroliga föräldrar slipper sponsra saker som bungee jump och dykning ;)

Den första länken är en översikt, den andra länken är betingelser (heter det så på svenska?).

ERV:

 

GOUDA:

 

Ole och jag tycker lika om många saker, men en sak har vi inte gemensamt. Jag älskar hundar, men Ole är lite rädd för dem. Speciellt hundar som går löst när han är ute och springer. Här är en bild som vi båda skrattar åt. Se uttrycket i tjejens ansikte och hundens tänder, haha! Ole säger att han känner igen sig. 

Här är Ole och jag i hissen igår kväll. Blöta hundar med riktigt fula frisyrer på grund av regn. Låt mig presentera Snäll-Ole och No-Volume-Lina.

Jag vet inte om alla där hemma har full koll på vilka jobb jag egentligen har här, och hur det gick till när jag skaffade dem. Därför tänkte jag berätta det nu, också för att inspirera andra eventuella jobbsökare i Norge. Nu jobbar jag exakt så mycket jag vill och när jag vill, men det såg inte alltid ut till att bli så...

 

Redan i januari förra året hade jag bestämt mig för att det var äldreboende jag ville jobba på, och gick helt enkelt in på Bergen kommunes hemsida, där alla äldreboenden stod listade. Jag mailade de flesta av dem och sände med CV, med tanken om att ringa upp alla jag mailat en vecka senare. Dock var BRKS så snabba att svara på mailet, att jag aldrig behövde ringa något annat äldreboende. Jag och avdelningsledaren avtalade intervju senare i månaden, då jag skulle besöka Kari i Bergen. Jag fick jobbet och sände in uppgifter om när jag kunde börja/sluta jobba. Under sommaren väntade jag egentligen bara på schema. MEN, det tog sådan tid att jag till slut ringde avdelningsledaren, som tydligen hade slutat! Nu uppstod panik, eftersom det bara var två veckor innan jag skulle till Bergen. Jag pratade med den nya avdelningsledaren som ville ha in mig på en ny intervju för jobbet som jag redan fått. Okej, det fick jag gå med på. Det var inga problem när jag väl kom till Bergen, och intervjun var mer ett informationsmöte, men det sköt upp jobbingen med två veckor. Två veckor extra sommarlov, som jag tyvärr inte kunde njuta fullt av, eftersom jag var lite orolig. Kommer jag hinna tjäna ihop så mycket pengar jag vill till resan? Under den här tiden gick jag massa turer i Bergen, men passade även på att söka fler jobb via Bergenkommune.no och Finn.no. Varför?

1) För att jag bara hade fått 12% fast tjänst på BRKS

2) För att BRKS var så stränga med övertid, och jag ville jobba mer än 37,5 timmar veckan

Jag sökte allt från butiksbiträde hos en urmakare, till restaurang, till vikarie i barnehage och gjorde på samma sätt som sist. Skickade in CV, några rader om mig själv och ringde upp en vecka senare. Det slutade med att jag fick jobbet på vikarservice, och jobbar fem dagar i veckan i barnehage och på äldreboende på helgerna.

 

Vad har jag lärt mig av detta? Man ska alltid tänka positivt och utnyttja allt till sin fördel. I och med att jag bara fick 12% fast hos BRKS, kunde jag skaffa mig ett till jobb. Tack vare att BRKS är privat och vikarservice kommunalt kan jag jobba mer än 100% i veckan (även om jag inte får betalt för "övertiden"). Nu har jag schemalagt jobb alla dagar utom en fram till den 21 december, och jag är fortfarande motiverad varje morgon jag går upp för att jobba. Jag har alltid fått jobb när jag har sökt efter ett, och tror inte på att det är omöjligt för ungdommar att få arbete. Det gäller bara att ligga i, söka flera jobb och följa upp sina söknader. Visst, man kan få gå med på vikarställningar och deltid, men presterar man tillräckligt bra är det möjligt att klättra upp i procent. Mitt motto: all energi som läggs på att klaga, kan läggas på att lösa problemet istället. Om Sverige blir republik kan jag söka på ställningen som president. Det har jag ännu inte jobbat som. Annars har jag varit inom flera brancher: restaurang, butik, hälsa och sjukvård (arbete med psykiskt sjuka, arbete med funktionshämmade, äldreboende), samt barn.  

"Okokt pasta" morotsrester

Nu startar Ole och jag slutspurten. Han med skolan och jag med jobbet. Ole har tenta om en månad och jag har faktiskt bara fem veckor kvar att jobba! Hur sjukt är inte det. Men mycket roligt ska hinnas med också. På onsdag följer jag med min nya vän Biravina på bollywooddans och någon dag ska Andrea och jag julbaka. Tyvärr har jag blivit sjuk igen, men det verkar bara vara något att acceptera. Trots handtvätt och handsprit verkar bakterierna ta sig in ändå.

 

Vi hade så otroligt kul igår på Café Saana. Kvällen började hos Finn Magnus och hans vänner. Ole och jag köpte med oss en klassiker: blåmögelost (krämig!), pepparkakor och sylt som vi åt till vinet. Sen begav vi oss alla till Café Saana, där det redan var flera besökare. Bandet spelade, alla dansade och en konversation som jag hade med en afrikansk kvinna slutade med allsång ackompanjerat av bandet (jambo bwana). Helt sjukt god stämning!  Så kul att jag bara sov fem timmar innan jag var tvungen att gå til jobbet imorse. Men det var värt det! Ole och jag blev till och med bjudna på bröllopsdagsfiring till ägarna av caféet idag, men vi orkar bara inte. Jag kommer att sova som en baby ikväll. Vilket jag förresten gör. Gustav, sovstilen har du ärvt av moster (se bilder!).

En av bandmedlemmarna

Ole i publiken 

Händerna i taket, såklart!

Ska vi riva hela haket? Såklart!

I helgen frågade Kajsa vilket språk som ligger närmst tillhands: norska eller danska. Det fick jag svar på under dagens löprunda längs tarlebøveien. Tarlebøveien är upplyst, men inte riktigt hela vägen. När jag vände vid ljusens slut var en man påväg bort och frågade och vägen fortsätter. Så råkar jag svara på danska att lamporna tar slut där. En svensk som bor i Norge men nyligen varit på besök i Danmark blir språkförvirrad. Det är jag och de tvååriga, tvåspråkiga kidzen på jobbet som blandar hej vilt. 

Saker som gör mig glad, del två. FAVORITKILLARNA!

Igår var jag hemma vid 24-tiden, så jag gick bara och la mig direkt. Sen bar det av till jobbet. Påväg hem handlade jag in till en tom kyl, åt mellis, packade upp och städade allt på plats, bakade bröd och nu är jag igång med att koka en stor laddning kikärtor som legat i blöt hela dagen. Inatt kommer Ole hem från Odense (samma flyg som jag tog igår) och då ska han komma hem till ett hem med mat och ordning, för då vet jag att han blir glad. Nu är det bara jobb kvar innan julafton och ett halvårs ledighet, så jag tänkte utnyttja rutinerna som det innebär till att komma igång med träningen. Den har legat lågt till följd av trötthet och slem i halsen. Jag började bra med en 6 km löptur idag. Resten av veckan tänkte jag försöka klämma in en tur i terräng, ett motbakkelöp med styrka och intervaller och möjligtvis en morgonrunda innan frukost, och såklart massa promenader. Nu känner jag mig pigg och taggad! Tänk att det bara är 6 veckor kvar tills det här gänget samas igen!

Vackra mormor i vackra Lomma

Kajsa och ananasbossen på bazaren

Maren fickparkerar som en Gud 

Påväg till brunch

Bästa brunchen på Olivias!

Mys med Ellen och Øystein

Här kommer en bild på min nya favoritfrisyr. Funkar på såväl kort hår som långt. Det är två flätor som går ihop till en. Buffen fick vara med till vänster i bild. Den hänger på tork efter promenad till och från barnehagen i regn. 

I torsdags var Ole och jag på Veronica Maggio konsert. Jag har sett henne en gång tidigare på scen, när Julia och jag jobbade på Peace and Love, men jag mindes inte att hon var så bra! Eller så har jag bara lyssnat mer på hennes låtar. Konserten får många poäng! När jag ändå är igång att recensera tänkte jag skriva några ord om filmen World War Z som jag såg igår för att komma i halloweenstämning. Det var inte Pillans serie, utan en zombiefilm med Brad Pitt. Den var precis lagom spännande för en fegis som mig, och jag kan rekommendera er att se den. 

Maggan på scenen. Bra band och bra sång!

Påväg hem från konserten. Det finns så mycket kul att göra i Bergen! Idag upptäckte jag att det till och med finns en strutsfarm här. Dessvärre är den bara tillgänglig för skolklasser och svensexor etc. Kanske kan övertala barnehagen att dra dit...