pigenlina

Nu sitter jag i Anna och Robbans lägenhet och ser på när familjen Gustav sover. Småbarnsföräldrar måste vila ibland. Snart kommer Pillan till Stockholm och vi kommer att ses för första gången på ett halvår. Vilken lycka! Halvan blir hel igen. Något som också var magiskt var att se lilla Olivia. Tänk att vi har fått en prinsessa i familjen! På söndag kommer Ole för att hälsa Olivia välkommen till världen och senare i veckan drar vi oss ut till landet. Förhoppningsvis hinner vi träffa Sandra Rönnsved och hennes pojkvän, samt en annan Sandra som vi mötte i Peru innan han åker hem igen. 

Nu sitter jag på flygbussen till Oslo lufthavn och tänker på de två senaste veckorna i Norge. På Frambu, alla hjälpare och deltagare, och återföreningen med Torkild, Karina, Maren, Klaus, Sara och Jackie i Oslo. Sommaren i Skandinavien har börjat bra! Nu glädjer jag mig till att landa i Stockholm, bli hämtad av mamma och träffa lilla Olivia. Det är så mycket jag ser fram emot i livet, både på kort och lång sikt. 

Nu kommer ett efterlængtat inlægg efter en lång bloggtorka. Ole och jag ær på Frambu med resten av alla hjälpare och deltagare och kunde inte haft det bættre. Jag har bokat biljett hem till Stockholm den 19:e. Æven om vi har det fantastiskt längtar jag som en galning efter att få träffa Olivia, Gustav och hela familjen. Om ni undrar varför jag blandar norska och svenska Æ och Ø, så ær det før att jag skriver på Oles dator och den autorættar ibland, men inte alltid. Imorgon har Kari (Oles syster) och jag ledig dag och tänkte åka in till Oslo før att mysa till det lite. Kanske ta en glass i solen.

Nu sitter Ole och jag på flyget från Lima till Madrid och kan inte riktigt förstå att vi ska tillbaka till Europa. Jag minns när vi satt på planet till Buenos Aires och tänkte likadant, fast omvänt. Vi har fått uppleva så mycket under det här halvåret, och jag är glad för varenda dag vi hade i Sydamerika. Snart väntar två veckors sommarläger på Frambu, den ultimata platsen för norsk sommar. Den sista dagen i Lima spenderades med Moises, den peruvianska pojkvännen till en av Oles väninnor, hans bror och en svensk kille som heter Henri. Vi åt ceviche och gick ut på kvällen. Ett perfekt avslut på en perfekt resa, utan annat missöde än att vi var tvugna att köpa en ny biljett från Madrid till Oslo för att vi hade tänkt fel angående datum. Om det var det värsta som häde under sex månader i Sydamerika så känns det helt okej.