pigenlina -

Bienvenido Nils Magnar!

Publicerad 2015-03-28 04:18:17 i Allmänt

Igår kom Oles pappa till La Paz. Det kändes helt normalt att möta Nils Magnar i Felipes hus (tänk så fort människan anpassar sig till nya miljöer!), och nu ska vi resa tillsammans i några veckor. Vi börjar med en tur inom Bolivia, till Salar de Uyuni, en saltöken, och Sucre, Bolivias andra huvudstad, som är vacker och historisk.

Nu har vi sett ritningarna till Fabio, arkitekten som designar lekplatsen på IDAI. Han har verkligen tänkt på allt och förstått hur vi vill ha det. Både Fabio och jag är drömmare, så Nils Magnar, som är ingenjör och därmed lite mer realistisk, kunde inte kommit lägligare. Nu ska vi försöka hitta en fin balans mellan material och pris, samtidigt som vi går på sponsorjakt. Rullstolen till flickan som inte kunde gå i skolan är färdiginställd och klar, och Ole och jag har informerat mamitan om att vi vill sponsra henne. Båda tackar alla er som har varit med och hjälpt för att ni är med och förenklar vardagen. <3

Nu: bildregn!

Vi firar Nils Magnars ankomst på tysk restaurang!

Mycket kött och lokalbryggd öl.

Far och son på mexikansk restaurang.

Nils Magnar och Lupe, Felipes mamma, som kommer från Mexico.

Kommentarer (1)

Vulkanutbrott

Publicerad 2015-03-24 23:33:24 i Allmänt

Jag kom på en sak som jag har glömt att berätta! Kommer ni ihåg att Ole och jag besteg en vulkan i Pucon, Chile? Den fick ett utbrott för några veckor sedan, för första gången sedan 1984. Sjukt! Tur att vi var där innan det skedde.

Här i La Paz flyter vardagen på. Både igår och idag jobbade Ole och jag på IDAI. Igår var det speciellt kul, för då tog jag fram en mjuk, lång matta och lärde några av barnen att göra kullerbyttor. Det var härligt att se mästringskänslan i barnens ansikten!

Kommentarer (1)

Luribay

Publicerad 2015-03-21 04:02:17 i Allmänt

Nu har Ole och jag kommit tillbaka från landsbyn Luribay, där Felipe har sitt landställe. Luribay är en pytteliten stad med ca 1000 invånare och en grusväg. Alla bor längs grusvägen, och för att ta sig dit måste man åka buss nedför ett berg som ligger över molnnivå. Ingen på bussen, förutom Ole och jag, blev förvånad när två gamla damer tog med sig sina får i bagageutrymmet. Bara själva bussturen var spännande med andra ord! I Luribay hälsade vi på alla människor, besökte en gammal hacienda som spökar, och firade boliviansk farsdag. Höjdpunkten var när vi blev hembjudna till Felipes grannar, som bjöd oss på marsvinslunch. Det var spännande att se ett äkta Luribayskt hem och den gamla abuelan (mormodern) in action. Hela landsbyn kom med frukt för att hälsa oss välkomna och jag kan inte riktigt släppa att det alltid är de som har minst som ger mest. Det är rörande och inspirerande.

Moln i sikte!

Ole och Felipe i trädgården. Huset var fint, men gammalt och saknade el och vatten.

Utsikten från verandan.

Kaktusfrukt (tuna) i gåva från grannarna.

Vi fick prova singhani (boliviansk sprit gjord på druvor) direkt från tuben.

Ole på planen. För att fira alla papporna hade skolan ordnat en fotbollscup. Lagen bildades av papporna från en årskurs, och Ole fick hoppa in där det saknades folk.

Abuelan i färd med att laga mat i köket. Allt var utomhus förutom sovrummen.

Klart för servering!

Typisk boliviansk rätt med ris och potatis på samma tallrik. Till det marsvinslår och lök/morotsfräs. Jag trodde att det skulle kännas konstigt att äta marsvin, men när någon öppnar upp sitt hem vill jag vara lika öppen som den. Det både såg ut och smakade som kyckling. Dock är jag glad över att jag inte fick huvudet, det satt abuelan och knaprade på. Till efterrätt fick vi äggtoddy med cola, också väldigt gott. Om Oles och min mage överlever utomhuskök och vispat, rått ägg ska vi nog klara allt.

Kommentarer (3)

Shopping

Publicerad 2015-03-18 03:44:28 i Allmänt

Igår var Ole, Lise, Eva och jag på shopping med las mamitas. Det finns ett område i centrum med en gigantisk marknad. Där säljs allt ifrån barnleksaker till köksutstyr och kläder. ALLT! Lise och Eva hade också ordnat en insamling, så vi använde deras pengar för att handla in saker för igår, så att våra pengar kan läggas på rullstolen och lekplatsen. Imorgon åker Ole, Felipe och jag till Felipes landställe, så tyvärr hinner vi inte vara med på tjejernas sista dag på torsdag. Supersynd, det har verkligen varit kul att ha med dem på IDAI. Alltid positiva och med bra idéer.

I köket: Monica gör ett försök att bli längre än Ole...

Söta mamitas på jakt efter nya underkläder till barnen.

Vagnar för transport och för att sitta i. Många av småbarnen har inga sittalternativ och ligger för mycket.

Alla inköp: mixer, blender, termos, pipflaskor, stereo, dvd-spelare, skivor (bl.a. ABBA!) och filmer, vagnar, underkläder, hängselbyxor, tofsar, bollar, våtservetter och torktrasor.

Som lovat: lekområdet som det ser ut idag. Övergivet är väl rätt ord.

Kommentarer (1)

Update!

Publicerad 2015-03-15 18:54:44 i Allmänt

I fredags tog Ole och jag med oss vår vän Fabio till IDAI. Han är arkitekt och har lovat oss att se över lekområdet, rita ett förslag och beräkna hur mycket det skulle kosta. IDAIs egna arkitekt var helt enkelt för långsam. Fabio är väldigt duktig och vi litar på att han kommer att göra ett bra jobb. Först måste vi ta bort alla gamla leksaker (stora, otympliga saker i metall, som blir kokheta i solen och som har börjat gå sönder), sen måste vi plana ut marken och lägga dit ett nytt, mjukt underlag så att barn som inte kan gå ordentligt eller sitter i rullstol kan ta sig dit. Efter det vill vi bygga ett staket runt området, så att en volontär/student/mamita kan ta ut flera barn samtidigt. Tillsist måste vi sätta dit nya, handikappanpassade leksaker. Det är ett STORT projekt, och även om Fabio gör sin del gratis tror jag att Ole och jag kommer att få leta upp hjälporganisationer här i Bolivia för att försöka få det sponsrat. Nästa gång jag kommer till IDAI (imorgon) ska jag ta en före-bild så att ni får se hur området ser ut nu!

Imorgon ska Ole, mamita Monica, två andra volontärer från Sverige och jag gå på shoppingtur. Då ska vi köpa alla saker som las mamitas och vi har skrivit ner. Det ska bli jättekul och kommer nog att ta hela dagen. Jag måste också försöka hitta ramar till mina texter om barnen, och vill även överraska las mamitas med en whiteboard. Nu står alla barnens fysioterapi- och terapitimmar på två små papper i köket. Helt omöjligt att få översikt. Jag tänkte ordna ett rutmönster med tejp, där veckodagarna går lodrätt och klockslagen vågrätt. Sen är det bara att föra in barnens namn och aktivitet. Jag antar att lite ordningskänsla har gått i arv ändå...

Angående rullstolen till flickan som inte kunde gå i skolan: den är beställd och håller nu på att justeras efter hennes kropp. På onsdag är den färdig. Det är en riktigt bra rullstol med ordentligt stöd (hon har inte ens muskler att hålla upp nacken), ordentligt säkerhetsbälte, hjul och handtag. Priset landade på 5000 bolivianska kronor, vilket är ca det samma i svenska kronor. Än en gång: tack till alla som har hjälpt till. Nu slipper flickan ligga ensam i sängen när alla andra går i skolan. Tillsammans är vi starka!

Kommentarer (1)

Pizzaparty

Publicerad 2015-03-12 04:51:30 i Allmänt

Ikväll anordnade Ole och jag ett pizzaparty på IDAI. Vi åt pizza och glass och dansade med Las Mamitas. Det var kul att besöka IDAI på kvällen, se alla barn sova sött och prata med Las Mamitas under lugnare förhållanden. Imorgon ska Ole följa med La Directora och en fysioterapeut för att inhandla den första gåvan: en personlig rullstol till en flicka med funktionshinder, som i flera veckor inte har kunnat gå i skolan för att hon har saknat rullstol. Det är verkligen på tiden att hon får en! Jag har också fått ett uppdrag. Jag ska skriva en kort presentation av alla barnen på småbarnsavdelningen, så att kommande praktikanter och volontärer kan få en snabb överblick över namn, styrkor och svagheter. Presentationerna ska samlas i en pärm, och sättas upp i ramar ovanför barnens sängar. Det ska bli jättekul och är en bra övning i spanska. Förhoppningsvis hittar jag en pysselbutik här i La Paz så att jag kan pynta ramarna. Det var en amerikansk volontär som påbörjade projektet, men hon hann inte fullföra det. Texterna är jättesöta och skrivna i jag-form, precis som om barnen själva hade skrivit dem.

Tjejerna på pizzapartyt!

Killarna på pizzapartyt! Ole och barnet till en av Las Mamitas.

// Hoy Ole y yo hemos preparado una fiesta de la pizza para Las Mamitas. Hemos comido pizza y helado y hemos bailado. Me he gustado visitar IDAI en la noche, ver los ninos duermen y hablar con Las Mamitas en un tiempo mas tranquilo. Manana Ole va a comprar una nueva silla de ruedas para una nina con discapacidad, que no ha podido ir a la escuela porque se la ha faltado. Yo tambien tengo un projecto. Voy a escribir textos cortos sobre los ninos, para mostrar a los nuevos estudiantes y volontarios. Esta bien para aprender los nombres de los ninos, sus fortalezas y sus debilidades. Voy a escribirlos en el forma de YO, como los ninos los han escrito. //

Kommentarer (2)

Copacabana

Publicerad 2015-03-09 16:52:05 i Allmänt

På helgerna brukar Ole och jag göra utflykter till andra städer i Bolivia. I helgen besökte vi Copacabana. Copacabana är känt för sin fruktbarhetsjungfru, som kan hjälpa par att bli gravida men som också är väldigt svartsjuk, och för sina lamaoffer till moder jord två gånger om året. Staden ligger vid en sjö, Lago Titikaka. Vi övernattade på ön Isla del Sol som ligger mitt ute i sjön. För att ta oss dit var vi tvugna att åka båt en timme. Dagen efter gick vi längs ryggen på ön med utsikt över hela dess landskap och Lago Titikaka. Det var en väldigt fin helgtur, förutom den första kvällen, då jag mådde illa, fick ont i huvudet och började skaka för att jag frös så mycket. Antingen var det en ny höjdsjuka, utmattning för att vi var dåliga på att äta den dagen eller en svartsjuk jungfru. Hon gillar inte alltid när pojkvänner tar med sina flickvänner till staden. 12 timmars sömn senare var jag i alla fall på topp och redo för en ny dag. För säkerhets skull offrade vi blommor till jungfrun dagen efter.

Ole i väntan på färjan. Färjan för människor var en vanlig båt, men färjan för bilar var en flotte. Jag är glad över att vi fick gå av bussen medan den transporterades över vattnet...

Bilfärjan. Ser ni att det är en flotte med en buss?

Rundtur på ön.

Fina viewpoints!

Ole kikar utöver de gamla inkaruinerna, där indianer bodde för länge sedan.

Inkapalatset!

Offerbordet. Här offrades djur och människor. Idag fungerar det som picknickbord för backpackers.

Lunch vid södra stranden, där båten gick tillbaka till Copacabana. Vi ankom vid norra stranden, men gick som sagt tvärs över ön. En tur på tre timmar.

Blommor till jungfrun.

Populärt korvhak...

Ibland får jag snapchats som gör mig glad i flera dagar. Här är en av dem!

// En los fines de semana, Ole y yo visitamos otras ciudades en Bolivia. Este fin de semana hemos visitado Copacabana, una ciudad con una virgen famosa, y sacrificios de llamas. Hemos vivido en Isla del Sol, una isla en Lago Titikaka. En la isla hemos caminado "the inka trail" para el otro lado de la isla. Hemos visto muchas vistas lindas y ruinas viejas. Cuando hemos volvido a la Copacabana, hemos sacrificado flores a la Virgen de la Copacabana. Una adventura muy divertida! //

Kommentarer (1)

Club aleman

Publicerad 2015-03-06 17:18:47 i Allmänt

Ole och jag har blivit medlemmar i Club Aleman. Tack vare att vi kommer från Europa får vi besöka klubben hur mycket vi vill, gratis de två månaderna vi är här. Helt sjukt egentligen, men bra för oss. Club Aleman består av ett klubbhus med gym, pooler (swimming och jacuzzi), bastu (vanlig och eukalyptus), biljard och restaurang, samt ett uteområde med fotbollsplan, tennisplaner, solstolar och en lekplats. För att bli medlem måste man betala 10.000 dollar, och därefter kostar medlemskapet 100 dollar i månaden. Crazy! Vi är glada som fick det gratis... Så just nu känns det som om Ole och jag lever i två olika världar. På dagarna jobbar vi på IDAI och på kvällen hänger vi på Club Aleman. Hur går det då med projekten på IDAI? Här är en sammanfattande lista över allt vi vill få till. På måndag kommer en arkitekt till IDAI för att se över området vi vill bygga en lekplats med inhängnad på. Han/hon kommer säga cirka hur mycket det kommer att kosta, och så får vi avgöra om det är möjligt. Det ska bli så spännande!

- Mixer

- Leksaker

- Kläder

- Vagga till de minsta (de älskar att gunga!)

- Gåstolar (ger mer frihet!)

- Stereo

- lekplats med inhängnad

- Sponsring av Mamita

Här kommer en livshistoria angående den sista punkten, sponsring av Mamita:

De flesta Mamitas jobbar 24-timmars pass, men för några är det omöjligt. En av kvinnorna på IDAI är förtvivlad. Hon kan bara jobba 8 timmar om dagen, eftersom hon måste passa på barnen efter skolan. Hon tjänar 800 sek i månaden. När hon bad om löneförhöjning fick hon 50 kr extra. Om inte situationen ändras måste hon sluta, efter fem års trogen tjänst, där hon varje dag har med sig sitt eget friska barn, för att hon inte har råd till dagisplats. 300 kr extra i månaden hade gjort allt enklare. Det är så mycket som saknas på IDAI, men arbetskraft är ändå det viktigaste. Ole och jag drömmer om att starta en fond, där en viss del går till sponsring av Mamitas och andra delar till andra saker. Problemet är att IDAI inte har något sådant konto (anledningen till att jag gav er mitt kontonr). Nu ser vi efter möjligheten att öppna ett konto här i Bolivia och låta någon vi litar på sköta det. Angående sakerna på listan här ovan blir det inga problem, de sakerna köper vi medan vi är här. Men saker som går över en längre tid, som sponsring av Mamitas, behöver mer planläggning, eftersom det inte är hållbart att föra över pengar till utlandet varje månad.

För att avsluta med något glatt, vill jag dela med mig av denna bild på "couples' products that went to far". Björn och Pillan, något för er?

Kommentarer (2)

TACK TACK TACK

Publicerad 2015-03-03 02:17:12 i Allmänt

Först och främst vill jag tacka alla som har hört av sig angående bidrag till IDAI, barnhemmet för barn med speciella behov. Ni är helt fantastiska och kommer att underlätta vardagen för många. Jag vill också tacka för bra idéer och förslag. Här är några av de nya förslagen: cd-spelare, vidareutbildning till personalen och gåstolar. Som sagt, resultatet av insamlingen kommer att visas på bloggen. Jag glädjer mig verkligen till att ordna med allt! Ole och jag har även fått veta att lekplatsen med inhängnad var en uppskattad ide, så nu ska vi ta reda på mer huruvida det är möjligt. Den statliga organisationen som ansvarar för IDAI hade tydligen redan en arkitekt, men det behövs ju även en återförsäljare, konstruktör och arbetare. Mamma du som har erfarenhet, hur stort projekt tror du att det skulle vara? Ytan är ca 15x15.

Helgen som var spenderade Ole och jag i Cochabamba, en varm och grön stad 6 timmar bort i buss. Där åt vi god mat, gick en sväng i en nationalpark (tills det började åska och vi inte ville gå fler höjdmetrar), hälsade på Jesus uppe på ett berg, dansade salsa och åkte båt på en helt brun sjö, som en okänd man ändå valde att simma i. Friskt vågat! Nu är vi tillbaka i La Paz för en numera vanlig vecka med arbete och spanskalektioner.

Ole i nationalparken: vi vänder nu va?