pigenlina

Sommaren avslutades optimalt med Joses och mitt bröllop, men sen följde den svåraste hösten i mitt liv. I oktober fick pappa ont i ryggen, och det vi trodde var ett ryggskott visade sig vara en patologisk fraktur pga myelom. Det var fruktansvärt att se någon jag älskar ha så ont, någon så självständig behöva så mycket hjälp och att vara utan kontroll eller auktoritet i utredningsprocessen. Mycket smärta, sängliggande, ovisshet, 1 ryggoperation och massa mediciner senare blickar vi framåt. Jag är så glad och tacksam över att pappa är på benen igen och att vi lever i ett land med bra och statlig sjukvård. Läkningskurvan är aldrig linjär och resan tillbaka har bara börjat, men jag är säker på att pappa kommer att vara i bra form inom den närmsta framtiden. Med viljestyrka och en sund kropp kommer man långt! Jag har fått uppleva hur sammankopplad man är psykiskt med sin familj. När din klippa rasar rasar du också, och hela hösten kändes som fritt fall. Pappa jag älskar dig, och glädjer mig till en vår och sommar i rörelse ihop!