pigenlina

Det mærks att Kent ær pappa! Før en stund sen, nær jag stod i køket och kokade nudlar (precis efter att han lagat værsta familjemiddagen) kom hans faderliga sida fram. Du må gerne ta lidt kød sa han och pekade på skinkan. Tack gærna! svarade jag. Och vilken skinka sen! Nær åt jeg køtt senast? frågade jag mig sjælv och kom fram till den ganska pinsamma slutsatsen att jag bara har ætit køtt nær jag har blivit bjuden på det. Oxfilén førsta kvællen, familjepizzorna tillsammans med hold blå, lasagnen hos Marie... Jo, nær vi grillade i fredags køpte jag korv! Men det var den billigaste sorten (jag satte den på spett så det skulle bli lite lyxigare) så køtthalten var væl inte direkt høg... Frågan ær om den ens ræknas. Nåja, vad ær væl en bal på slottet. Nær jag får egen lægenhet ska jag laga køttbullar och pørkølt och nockedli (unskuld mormor och mamma før stavningen...). Och så ska Kent på en fet tack-och-hej-present!

Love
Lina