pigenlina

Idag var jag med om det æckligaste någonsin: dissektion. Man grupperade sig runt ett lik och skulle førsøka frigøra olika strukturer, som muskler, blodkærl och nerver. Nær jag væl var igång var det på något sætt bara att tuta och køra, men precis innan och efter var jag på krækhumør. Tanken på att det ær en mænniska som ligger framfør en blir mer tydlig nær det ær en hel kropp och inte bara en arm eller ett ben.

Øver till något roligare: helgen! Åh vad jag gladde mig åt att træffa alla dær hemma, nu har jag verkligen fått energi till de sista veckorna. Jag tror inte att jag behøver æta något mer fram till sommaren, jag blev gødd i Sverige. Med både mat och kærlek. Vilken hærlig familj jag har!