Luribay
Nu har Ole och jag kommit tillbaka från landsbyn Luribay, där Felipe har sitt landställe. Luribay är en pytteliten stad med ca 1000 invånare och en grusväg. Alla bor längs grusvägen, och för att ta sig dit måste man åka buss nedför ett berg som ligger över molnnivå. Ingen på bussen, förutom Ole och jag, blev förvånad när två gamla damer tog med sig sina får i bagageutrymmet. Bara själva bussturen var spännande med andra ord! I Luribay hälsade vi på alla människor, besökte en gammal hacienda som spökar, och firade boliviansk farsdag. Höjdpunkten var när vi blev hembjudna till Felipes grannar, som bjöd oss på marsvinslunch. Det var spännande att se ett äkta Luribayskt hem och den gamla abuelan (mormodern) in action. Hela landsbyn kom med frukt för att hälsa oss välkomna och jag kan inte riktigt släppa att det alltid är de som har minst som ger mest. Det är rörande och inspirerande. 
Moln i sikte!
Utsikten från verandan.
Kaktusfrukt (tuna) i gåva från grannarna.
Vi fick prova singhani (boliviansk sprit gjord på druvor) direkt från tuben.
Ole på planen. För att fira alla papporna hade skolan ordnat en fotbollscup. Lagen bildades av papporna från en årskurs, och Ole fick hoppa in där det saknades folk.
Abuelan i färd med att laga mat i köket. Allt var utomhus förutom sovrummen.
Klart för servering!
Typisk boliviansk rätt med ris och potatis på samma tallrik. Till det marsvinslår och lök/morotsfräs. Jag trodde att det skulle kännas konstigt att äta marsvin, men när någon öppnar upp sitt hem vill jag vara lika öppen som den. Det både såg ut och smakade som kyckling. Dock är jag glad över att jag inte fick huvudet, det satt abuelan och knaprade på. Till efterrätt fick vi äggtoddy med cola, också väldigt gott. Om Oles och min mage överlever utomhuskök och vispat, rått ägg ska vi nog klara allt.
Ole och Felipe i trädgården. Huset var fint, men gammalt och saknade el och vatten.
Utsikten från verandan.
Kaktusfrukt (tuna) i gåva från grannarna.
Vi fick prova singhani (boliviansk sprit gjord på druvor) direkt från tuben.
Ole på planen. För att fira alla papporna hade skolan ordnat en fotbollscup. Lagen bildades av papporna från en årskurs, och Ole fick hoppa in där det saknades folk.
Abuelan i färd med att laga mat i köket. Allt var utomhus förutom sovrummen.
Klart för servering!
Typisk boliviansk rätt med ris och potatis på samma tallrik. Till det marsvinslår och lök/morotsfräs. Jag trodde att det skulle kännas konstigt att äta marsvin, men när någon öppnar upp sitt hem vill jag vara lika öppen som den. Det både såg ut och smakade som kyckling. Dock är jag glad över att jag inte fick huvudet, det satt abuelan och knaprade på. Till efterrätt fick vi äggtoddy med cola, också väldigt gott. Om Oles och min mage överlever utomhuskök och vispat, rått ägg ska vi nog klara allt.