pigenlina

Förra veckan var det Art Week i Köpenhamn. Jag gick på två av alla hundratals event: en specialrundvisning med Judith Hopf (tysk konstnär) på Statens Museum for Kunst, och interaktiv balletshow på Charlottenberg Kunsthal. Judith Hopf är verkligen en spännande konstnär! Hon jobbar mycket med förhållandet till sin egen kropp i rummet och hade skapat tre jättepäron i tegel. Hon hade också skulpterat stålatativ som efter närmare granskning föreställde människor med ipads/laptops, för att poängtera hur våra kroppar formas efter teknologin. Balletshowen var något mer flummig, med 3 stolar utställda på gårdsplatsen utanför konsthallen (i förlängning av Apollo bar), där publiken kunde sätta sig och få en personlig dansuppvisning. Reglerna var enkla: publiken valde hur länge den ville sitta i stolen, och skulle hålla ögonkontakt med dansaren hela tiden. Jag vågade inte sätta mig (kändes för mycket som en lapdance), men observerade på avstånd. En man satt i stolen 2 timmar. Gränsen mellan ’att utmana dansaren konstnärligt’ och creepy är hårfin.