pigenlina

Det verkar vara många som är nervösa över att jag ska resa runt själv i två veckor, så här kommer lite lugnande uppdatering. Ole och jag har hittat en hop on hop off-buss som jag kan resa med från Qusco till Arequipa, och från Arequipa till La Paz. Konceptet är väldigt smart, man säger bara var man vill börja och sluta, och så får man hoppa på och av nätverket av bussar som finns. Man får också rabatt på många av aktiviteterna i de olika städerna, som vandringen till Machu Pichu och mountainbiking. Det bästa är att jag inte behöver ta mig till bussterminalen, utan bussen plockar upp mig på hostellet. Jag har ju inget lokalsinne, och bussterminalerna brukar lika lite utanför centrum, i de skumma områdena. Men först ska Ole och jag åka tillsammans till Huancayo, en stad på 3000 m höjd i centrala Peru. Jag gör mig redo för att bli höjdsjuk igen...

¡Hola! Så härligt att vara tillbaka i Sydamerika. Jag hade inte så höga förväntningar på Lima, huvudstaden i Peru, men Lima imponerar! Idag har Ole och jag gått längs strandpromenaden, som är ett slag för sig. Den ligger säkert 100 m över havet, med utsikt över havet, surfare och... en motorväg. Ovanför paraglidar turister. En ganska konstig men häftig syn! Vi bor i stadsdelen Miraflores, som är fin och trygg, nära både Kennedyparken och strandpromenaden. Ikväll ska vi äta peruviansk mat, som alla säger är den största kulturupplevelser. Planen är att vara i Lima några dagar, och sedan bege oss söderut till Arequipa och Cuzco. I Cuzco tar Ole flyget till Iquitos, där han ska hjälpa till som medicinstudent på en båt i två veckor, medan jag besöker Machu Pichu. Därefter kommer jag att ha en och en halv vecka för mig själv, vilket känns spännande och lite läskigt. Ole och jag har varit tillsammans konstant i 5 månader, med undantag av toalettbesök, och ibland inte ens det (alla toaletter har inte dörrar). Vi får se vad jag hittar på! 

Här kommer en hälsning från Fort Lauderdale, Florida, USA. Hit kom Ole och jag igår, efter tre dagar på Bahamas. Vi visste INGENTING om Bahamas innan vi kom dit, eftersom internet hade varit så begränsat på Cuba, men nu har vi fått massa bra upplevelser. Vi hade tur som hittade världens snällaste man att bo hos, en trebarnspappa i 40-års åldern, som hade gått i förtidspension för att satsa på uthyrning av sina egendomar. Han tog oss med på morgonjogg, visade oss  sina favoritrestauranter och körde oss till flygplatsen. Bahamas hade de finaste  stränderna jag någonsin har sett, och då besökte vi bara en av Bahamas många öar, den med huvudstaden Nassau. Det är väldigt rikemans-turistigt, och medan andra hyrde vattenskotrar för 75 dollar/halvtimme, bredde Ole och jag ut vår medtagna filt och åt hemlagade jordnötssmörmackor. Lika glada för det. Nu är vi som sagt i Florida i väntan på flyget till Peru på måndag. 

Nu sitter Ole och jag på Cubas internationella flygplats för att ta oss till Bahamas. Sista kvällen i Havana spenderades på ett gammalt fort, med show och solnedgång. Det har varit riktigt kul att hälsa på Jacob och se hur han bor, lära känna hans vänner och Havana. Cuba är ett väldigt speciellt land, och vi har varierat mellan att älska det och bli galna av frustration. Det är bara på Cuba som någon svarar "sen gick jag ut på internet" när du frågar vad han/hon har gjort idag. Här blir allting till ett projekt, vare sig det handlar om att köpa vatten, gå ut på internet eller betala (Cuba har två olika valutor). På plussidan hamnar att det är billigt att leva (om man får tag på moneda nacional), och att det är mysigt att bo hemma hos familjer i Casa Particulares istället för på hotell. Det är väldigt lätt att få tag på rom, och i Trinidad smakade vi världens godaste piña colada på torget. Vissa personer försöker lura dig för allt det är värt, utan skam i kroppen, inte heller när de blir påkomna. Meningen "amigo, where are you from?!" har aldrig fört något gott med sig. Andra betalar för dig på bussen när du har för stora pengar för att kunna få växel tillbaka. Cuba har en otroligt stark och spännande historia, och hela landet är som ett stort museum i sig. Vad kan jag säga, Cuba måste upplevas! 

Idag tog Ole och jag en taxi compartido till Viñales, en liten landsby omringad av gröna berg och dalar. Vi delade taxi med en fransk journalist och hans vän, två trevliga män i 50-års åldern. Bara på årets första månader har Cuba haft mer turister än hela fjolåret sammanlagt. Alla vill åka hit innan landet förändras, nu när Obama och Raúl har börjat prata med varandra. Revolutionen på Cuba ägde rum i slutet av 50-talet, med målet att störta den korrupta Batista, som hade tagit makten några år tidigare genom en blodig militärkupp. Kommunism infördes och stöttades av Sovietunionen. När Sovjet störtade i början av 90-talet genomgick Cuba några svåra år, p.g.a. handelsblockaden som USA hade infört i början av 60-talet. Innan hade Sovjet räddat Cubas ekonomi genom att köpa upp stora delar av sockerproduktionen, men nu måste Cuba stå på egna ben, vilket resulterar i att ekonomin minskar med 60% och genomsnittscubanen går ner en tredjedel i vikt. Ledare för revolutionen var Fidel Castro, Che Guavara och Camilo Cienfuegos, och nu är det alltså Fildes bror, Raùl, som leder landet. Cuba är ett väldigt spännande land och sitter i grund och botten på många bra saker, som gratis skola och sjukvård. Cuba var faktiskt det enda landet i Latinamerika som uppnådde FNs 1000-års mål, angående skola, hälsa och andra basala tjänster. Men det känns sjukt att både läkare och taxichaufförer tjänar 50 dollar i månaden, och att bara turismjobben ger ordentligt med pengar. Samtidigt som kreativiteten förstärks av att hela tiden behöva reparera och återvinna, hämmas den av statens noga reglering och kontroll. Allt kretsar kring revolutionen, och Cuba har stått still i ett halvt århundrade. Resten av världen är i ständig förändring, och jag tror att det är på tiden att också Cuba förändras. Det ska bli spännande att se hur Cuba utvecklas! // Hoy tomamos un taxi compartido a Viñales, una ciudad muy linda entre montañas y valles. Fuimos con un periodista y su amigo, dos hombres de 50 años muy sympaticos. Solamente en los primeros meses del año, Cuba ha recibido mas turistas que el año pasado en total. Toda la gente quiere ver Cuba antes Cuba va a cambiar. //

Hälsningar från Havana. Idag har Ole och jag gått och gått, det bästa sättet att lära känna en stad på. Igår vandrade vi upp och ner gatorna i Havana vieja, alltså gamla stan, och besökte Jacobs skola. Det finns så många fina byggnader här, och en 8 km lång strandpromenad, Malecón. Innan var Jacobs skola en golfbana för rika, men efter revolutionen provade Che Guevara och Fidel Castro rikemansgolfbanan och bestämde sig för att bygga en konstskola där istället. Flera arkitekter anlitades och fick två månader på sig att rita världens bästa konstskola med obegränsad budget. Konstnärer och artister var på den här tiden extra fritänkande och alternativa, så halvvägs in i projektet blev Castro och Guevara paranoida och ändrade sig. De tänkte att studenterna kanske skulle tänka för mycket och skapa en motrevolution. Nu bor och studerar dagens studenter i några grå, tråkiga byggnader med utsikt över vackra ruiner som en gång skulle bli konstskolan. 

Nu är Ole och jag tillbaka i Santiago efter en helt fantastisk vecka i Cabarete, med surf, volleyboll, sol och bad. Vi bodde på ett hostel som hette Allis surf camp, och det gjorde också ett helt gäng med härliga personer, så vi har fått massor av nya vänner. På Allis surf camp var frukost och middag inkluderat, så alla åt och surfade tillsammans, vilken gjorde att vi blev en enda stor familj. Igår hade vi ett beach party med familjen plus två ryssiska tjejer och deras surfinsteuktörer. Beach partyt hade allt: surfinstruktörerna gjorde ett bål, och spelade och sjöng för oss i månskenet. Vi kunde inte fått ett bättre avslut!