pigenlina

I tisdags höll den Dominikanska republikens president ett pressmeddelande, där han meddelade att landet sätts i karantän 15 dagar. Bara matbutiker, läkare och bensinstationer får vara öppna. Jag planerar att utnyttja tiden till spanskaplugg, träning (hemma och i kvarteret) och att lära lära mig spela gitarr. Mitt 10 km lopp är inställt, men Jose, jag och killarna kör på som vanligt. Jag har även beslutat att stanna i DR 2 månader till. Jag känner mig inte färdig med World Spine Care-upplevelsen, och jag tror att jag som sundhetsproffesionell kan hjälpa till mer här. Den egentliga planen var att åka till Colombia 1 vecka 5-10 april, och sen hem till Sverige, men samtliga resor blev inställda och jag valde att boka om den stora hemresan till Sverige till slutet av maj. Jobbet i Sverige är förstående och stöttande, vilket känns super och avgörande. Hur är läget i Sverige? Vilka restriktioner är det? 

Mina första veckor var inte speciellt händelsesrika träningsmässigt. Sen blev jag medlem av Robertos gym, och började springa intervaller på löpband och morgonrundor med gymmets löpklubb. Den här veckan har jag legat i hårdträning med min nya kompis José. Han är tidigare proffesionell löpare och har erbjudit sig att träna mig inför mitt 10 km lopp i Santiago om 3 veckor. Han tror att jag kan bli topp 3. I gengäld behandlar jag hans mamma gratis i kliniken. Hon var tidigare i ett kiropraktiskt förlopp i World Spine Care-kliniken, men var tvingen att sluta pga pengabrist. Jag behandlar flera patienter helt gratis, för jag tycker inte att pengar ska vara grunden till att de inte kommer (besöken kostar normalt 50 kr). I torsdags blev jag bjuden på middag hemma hos José och hans mamma och fick en inblick i livet på Mocas landsbygd. Familjen hyr ett hus med plåttak över mörknande trästommar. Mamman och pappan separerade för 15 år sedan pga pappans alkoholism och masochism, och José blev familjens överhuvud som 13-åring. Han jobbar varje dag 8-18, för att kunna betala av en grund han ska bygga ett hus på till sin mamma. Efter jobbet löptränar han (nu med mig) och jobbar frivilligt med hjälparbete i kyrkan. Om jag vinner kommer jag att ge vinstpengarna till familjens framtida hus. Det är ingen överdriven summa, men en hjälp på vägen och en gestus. Den här resan har gjort mig väldigt ödmjuk till livet, dess förutsättningar och privilegier. Här borta är det ännu lättare att se vad som verkligen är viktigt. Nu väntar 3 hårda veckor med fysisk och mental träning, omgiven av fantastiska människor. 

I helgen åkte Pierre, Jenna, Carol, Laura och jag sydpå för att besöka olika platser i DR. Första stoppet var en vingård, där vi åt tapas och prövade gårdens 4 viner. Vi fick en rundtur bland druvorna och badade i infinity-poolen (pool möter hav). Dagen efter åkte vi båt över till en naturreservat-strand, drack rom och cola och badade. Den sista dagen besökte vi några sanddynor, och saliner (grunda dammar där man tillverkar salt genom avdunstning). Allt i allt en fantastisk roadtrip med fantastiska människor. Väl hemma i Moca välkomnades vi av James - den nya kiropraktorn som ska ta över Pierres roll som clinical supervisor (Pierres kontrakt slutar om 2 veckor). Nu är vi 3 kiropraktorer och känner oss redan som en liten familj. Här kommer ett bildregn från helgen!