pigenlina

Mina första veckor var inte speciellt händelsesrika träningsmässigt. Sen blev jag medlem av Robertos gym, och började springa intervaller på löpband och morgonrundor med gymmets löpklubb. Den här veckan har jag legat i hårdträning med min nya kompis José. Han är tidigare proffesionell löpare och har erbjudit sig att träna mig inför mitt 10 km lopp i Santiago om 3 veckor. Han tror att jag kan bli topp 3. I gengäld behandlar jag hans mamma gratis i kliniken. Hon var tidigare i ett kiropraktiskt förlopp i World Spine Care-kliniken, men var tvingen att sluta pga pengabrist. Jag behandlar flera patienter helt gratis, för jag tycker inte att pengar ska vara grunden till att de inte kommer (besöken kostar normalt 50 kr). I torsdags blev jag bjuden på middag hemma hos José och hans mamma och fick en inblick i livet på Mocas landsbygd. Familjen hyr ett hus med plåttak över mörknande trästommar. Mamman och pappan separerade för 15 år sedan pga pappans alkoholism och masochism, och José blev familjens överhuvud som 13-åring. Han jobbar varje dag 8-18, för att kunna betala av en grund han ska bygga ett hus på till sin mamma. Efter jobbet löptränar han (nu med mig) och jobbar frivilligt med hjälparbete i kyrkan. Om jag vinner kommer jag att ge vinstpengarna till familjens framtida hus. Det är ingen överdriven summa, men en hjälp på vägen och en gestus. Den här resan har gjort mig väldigt ödmjuk till livet, dess förutsättningar och privilegier. Här borta är det ännu lättare att se vad som verkligen är viktigt. Nu väntar 3 hårda veckor med fysisk och mental träning, omgiven av fantastiska människor.