pigenlina

Bloggen är tillbaka från sin höstdvala. De senaste månaderna har varit händelserika och dramatiska. Men vi börjar med det roliga som hänt! Sensommaren var underbar, och avslutades med Joses och mitt bröllop den 4 september. Jose friade redan under min första resa till Dominikanska Republiken. Där och då visste vi att det skulle gå lång tid till själva bröllopet, men det var lika mycket ett löfte om att våga satsa på kärleken trots tusentals kilometer, en uppehållstillståndsprocess och flera månaders distansförhållande. Dagen var perfekt. Ceremonin hölls i Adventskyrkan, med Ebba, Linn och Pillan som brudtärnor och Andreas, pappa och Adam som bestmen. Jose hade sytt chakabanas till alla killar, och min klänning kom från Ida Sjöstedt. Vår nyvunna vän Eduard ackompanjerade hela bröllopet på piano. Intåget skedde på dominikanskt vis. Först brudtärnor och bestmen (Annies sång),  sedan mamma och Jose (perfect), och till sist pappa och jag (bröllopsmarschen). Både Jose och jag gick in med varsin förälder, blev lämnade vid altaret och fortsatte tillsammans, för att symbolisera att han och jag nu fortsätter livets resa i vår nya, lilla familj. Det var surrealistiskt och fantastiskt att uppleva dagen som du alltid har vetat ska hända faktiskt hända. Jag försökte att njuta och vara i varje minut, men ibland kändes det som en film. Efter ceremonin och innan middagen passade Jose och jag på att ta foton på takterrassen på det hotell vi skulle spendera natten, och där Jose gjorde sig i ordning med killarna. Andreas agerade kameraman och gjorde ett strålande jobb tillsammans med utsikten. Middagen dukades upp i festlokalen på Ronnebyvägen. Kökschef mamma med Anna Åback, mormor och Elin hade gjort en underbar meny med ett somrigt buffébord, tårta och praliner från Skåne. Jag kunde inte ha önskat mig mer. Jag fick mannen i mitt liv och en oförglömlig dag, och kan inte vara mer tacksam.