pigenlina

2021 har börjat händelserikt och händelsefattigt på samma gång. I och med Corona känns det som om världen står på standby, men emotionellt och digitalt sker det saker hela tiden. Uppehållstillståndprocessen som Jose och jag startade i september har rullat på i bakgrunden, med inskickning av papper, mer papper och idag intervju på den svenska ambassaden i Colombia. Vi ber till Gud att allt ska gå bra och att vi snart får vara tillsammans igen - den här gången utan att behöva separera. Jag har börjat jobba en dag i veckan på en klinik i Eskilstuna för att få kvalitetstid i vardagen med Pillan och Andreas. Det känns superkul, och jag har märkt att jag kan jobba mer utan att bli tröttare. Tänk vad lite miljöombyte kan göra. Margot, min kollega, är helt fantastisk och vi har redan nu superkul ihop. Efter att ha varit skadad i nästan ett halvår kan jag springa 7 km varannan dag utan att få mer ont i hälsenorna. Vilken win! Jag har hängt med pappa och farfar, familjen kaos, haft tjejmys med mamma, Ebba och Anna Åback och ätit semlor varje helg i februari. Förra helgen döptes jag in i Adventskyrkan för att precis som vid konfirmationen bekräfta min kristna tro. Jag är så glad över att jag tog kontakt med pastor David när jag kom till Stockholm. Adventskykan ger mig djup, tacksamhet och filosofi i vardagen. Den hjälper mig att komma ihåg vad som är viktigt, och får mig att fundera över vad som ska prägla mitt liv. Att inte idolisera status, pengar, sociala medier, som styr så mångas liv idag. Vem vill jag se upp till och hur är jag en bra människa mot andra, mig själv och världen. Jag har alltid känt mig hemma i internationella sammanhang, och därför passar en ung, multikulturell kyrka perfekt för mig.