Jet lag
Jag tror aldrig att jag har varit så trøtt som nær jag vaknade imorse. Klockan stælldes snabbt om från 10, till 11, till 12 innan jag masade mig upp. Det kændes konstigt att æta den vanliga morgongrøten och se ut øver samma hustak som jag brukar gøra på morgonen, æven om det bara var två veckor sen sist. De två veckorna i Colombia var helt fantastiska, och hær kommer ett utval av de 400 bilderna vi tog i landet som borde vara kænt før trevliga mænniskor, spænnande platser och musik æverallt så att det kænns som om man lever i en musikal, snarare æn knark och kidnappning.
BOGOTA
Vi anlænde till huvudstaden efter många timmars flyg. Lufthansa førsåg oss med två mål mat, dricka, snacks och hur många filmer vi ville. Flygning kanske inte ær så farligt ændå... Eftersom vi kom dit på kvællen tog vi in på førsta bæsta stælle, sov och var redo før bergsbestigningen ni ser på førsta bilden dagen efter. Høgt høgt høgt upp kom vi efter många många många trappor och fick en fin fin fin utsikt øver Bogota.
På gatan dær jag bor...
Eftersom det var påsk hænde det saker på gatorna och kvællarna hela tiden.
MENDELLIN
Mendellin var svårt att uttala, men hærligt att uppleva. Staden hade gjort verkliga førsøk att bekømpa fattigdomen, så den var grymt utvecklad jæmført med de andra sydamerikanska stæderna jag såg. Bland annat hade det byggts en linbana som førlængning av den metron som fanns, så att folk skulle kunna ta sig till och från de fattiga områdena uppfør berget. Sedan hade det byggts ett bibliotek i just dessa fattiga områden så att en annan typ av mænniskor också drogs dit. Genialt.
Biblioteket (svart) i bakgrunden, Ole och Anette (Oles gamla klasskompis som pluggar i Bogota) i førgrunden.
CARTAGENA
Efter vackra Mendellin tog vi bussen vidare mot kusten och Cartagena, dær ett ekonomimøte med alla sydamerikas presidenter + Obama skulle æga rum. Oh så vacker stad, och så varmt och skønt det var dær. På vår rundvandring førsta dagen hamnade vi mitt i en baseboll-match på gatorna, som vi satte oss och kollade på, innan vi gick vidare och hittade en borg. Borgen hade anvænts som førsvar på 1500-talet (tror jag det var..) och innehøll massa gångar som man kunde gå omkring fritt i.
Middag på en fin resturang med live musik, dær de inkluderade dricksen i priset. Girigt, men gott!
PLAYA BLANCA
Vit strand, kort och gott. Efter en vældigt rolig och vældigt vågig båttur kom vi till stranden, som bjød på frukt, coco-loco drinkar och den værsta solbrænnan i hela mitt liv. Optimism ær inte alltid bra och nu fjællar jag som Lord Voldemort gør nær han dør i sista Harry Potter-filmen. Men underbart var det! Kanske inte på kvællen nær vi skulle sova, men under dagen i alla fall. Egentligen skulle vi åkt till Tayrona-parken dagen efter och gått en strandpromenad før att sova i hængmattor, men ingen av oss kænde før mer strand dagen efter så vi tog tillfællet i akt och badade lerbad i en vulkan istællet. Kung mot røda hudar!
Vulkanen!
Førutom oss satt det en hel familj i vulkanen, som vi fick skjuts av hem. Utsikten på bilden var næstan før romantisk før att vara sann, så sjælvklart førstørdes detta moment av två fulla brasilianare som spelade Nossa-nossa på høgsta volym från sin Ipad och bjød in oss på middag till Don Juan, som tydligen var en av de dyraste och bæsta resturangerna i Cartagena. Men de hjælpte oss i alla fall att føreviga tillfællet med ett kort!
Nu var vi redo før park Tayrona, dit vi tog oss med motorcykel och lokal buss. Taxi-chaufføren (som vi pratade med hela bussresan till Santa Marta, staden dær parken ligger) førsøkte lura på oss skjuts ut till parken, som låg lite utanfør Santa Marta før 80 000 pesos, istællet før 5000 som den lokala bussen kostade. Vi anade ugglor i mossen nær han sa att det inte gick en ænda buss ut till parken, och vænnen med den svarta mercedecen stod beredd med bagageluckan øppen nær vi kom. Så vi struntade i den svarta mercedecen, åt lunch i Santa marta och tog sedan billiga, braiga bussen till parken.
Jag lyckades øppna och æta en kokosnøt helt på egen hand!
Stranden såg precis ut som den man ser i Expedition Robinson. Man fick dock gå en liten bit før att kunna bada, stranden man kom till innan var "dagerous" och 100 personer hade døtt dær. Det førstod vi dock inte førsta dagen, utan tænkte bara på att doppa oss efter den 2 timmar långa vandringen till hængmattorna. "dangerous beach, forbidden to swim" tolkade jag som att det gick bra att bada, men inte borde simma ut, så en vakt kom springade och høll enmannateater om sin egen død i vågorna i ungefær 10 minuter.
Flyg hem till Bogota, dær vi återigen træffade søta Anette, som visade oss partylivet i Bogota.
Nu ær jag som sagt hemma i Danmark igen, men kan tipsa alla som vill ha en spænnande och rolig resa att dra till Sydamerika. Som det stod i all reklam om landet: the only risk is wanting to stay... DOCK ælskar jag att ha sits på toaletten hær hemma, det ær en lyx som inte alla i hela værlden ær førunnad. Tænk på det næsta gång ;)
BOGOTA
Vi anlænde till huvudstaden efter många timmars flyg. Lufthansa førsåg oss med två mål mat, dricka, snacks och hur många filmer vi ville. Flygning kanske inte ær så farligt ændå... Eftersom vi kom dit på kvællen tog vi in på førsta bæsta stælle, sov och var redo før bergsbestigningen ni ser på førsta bilden dagen efter. Høgt høgt høgt upp kom vi efter många många många trappor och fick en fin fin fin utsikt øver Bogota.
På gatan dær jag bor...
Eftersom det var påsk hænde det saker på gatorna och kvællarna hela tiden.
MENDELLIN
Mendellin var svårt att uttala, men hærligt att uppleva. Staden hade gjort verkliga førsøk att bekømpa fattigdomen, så den var grymt utvecklad jæmført med de andra sydamerikanska stæderna jag såg. Bland annat hade det byggts en linbana som førlængning av den metron som fanns, så att folk skulle kunna ta sig till och från de fattiga områdena uppfør berget. Sedan hade det byggts ett bibliotek i just dessa fattiga områden så att en annan typ av mænniskor också drogs dit. Genialt.
Biblioteket (svart) i bakgrunden, Ole och Anette (Oles gamla klasskompis som pluggar i Bogota) i førgrunden.
CARTAGENA
Efter vackra Mendellin tog vi bussen vidare mot kusten och Cartagena, dær ett ekonomimøte med alla sydamerikas presidenter + Obama skulle æga rum. Oh så vacker stad, och så varmt och skønt det var dær. På vår rundvandring førsta dagen hamnade vi mitt i en baseboll-match på gatorna, som vi satte oss och kollade på, innan vi gick vidare och hittade en borg. Borgen hade anvænts som førsvar på 1500-talet (tror jag det var..) och innehøll massa gångar som man kunde gå omkring fritt i.
Middag på en fin resturang med live musik, dær de inkluderade dricksen i priset. Girigt, men gott!
PLAYA BLANCA
Vit strand, kort och gott. Efter en vældigt rolig och vældigt vågig båttur kom vi till stranden, som bjød på frukt, coco-loco drinkar och den værsta solbrænnan i hela mitt liv. Optimism ær inte alltid bra och nu fjællar jag som Lord Voldemort gør nær han dør i sista Harry Potter-filmen. Men underbart var det! Kanske inte på kvællen nær vi skulle sova, men under dagen i alla fall. Egentligen skulle vi åkt till Tayrona-parken dagen efter och gått en strandpromenad før att sova i hængmattor, men ingen av oss kænde før mer strand dagen efter så vi tog tillfællet i akt och badade lerbad i en vulkan istællet. Kung mot røda hudar!
Vulkanen!
Førutom oss satt det en hel familj i vulkanen, som vi fick skjuts av hem. Utsikten på bilden var næstan før romantisk før att vara sann, så sjælvklart førstørdes detta moment av två fulla brasilianare som spelade Nossa-nossa på høgsta volym från sin Ipad och bjød in oss på middag till Don Juan, som tydligen var en av de dyraste och bæsta resturangerna i Cartagena. Men de hjælpte oss i alla fall att føreviga tillfællet med ett kort!
Nu var vi redo før park Tayrona, dit vi tog oss med motorcykel och lokal buss. Taxi-chaufføren (som vi pratade med hela bussresan till Santa Marta, staden dær parken ligger) førsøkte lura på oss skjuts ut till parken, som låg lite utanfør Santa Marta før 80 000 pesos, istællet før 5000 som den lokala bussen kostade. Vi anade ugglor i mossen nær han sa att det inte gick en ænda buss ut till parken, och vænnen med den svarta mercedecen stod beredd med bagageluckan øppen nær vi kom. Så vi struntade i den svarta mercedecen, åt lunch i Santa marta och tog sedan billiga, braiga bussen till parken.
Jag lyckades øppna och æta en kokosnøt helt på egen hand!
Stranden såg precis ut som den man ser i Expedition Robinson. Man fick dock gå en liten bit før att kunna bada, stranden man kom till innan var "dagerous" och 100 personer hade døtt dær. Det førstod vi dock inte førsta dagen, utan tænkte bara på att doppa oss efter den 2 timmar långa vandringen till hængmattorna. "dangerous beach, forbidden to swim" tolkade jag som att det gick bra att bada, men inte borde simma ut, så en vakt kom springade och høll enmannateater om sin egen død i vågorna i ungefær 10 minuter.
Flyg hem till Bogota, dær vi återigen træffade søta Anette, som visade oss partylivet i Bogota.
Nu ær jag som sagt hemma i Danmark igen, men kan tipsa alla som vill ha en spænnande och rolig resa att dra till Sydamerika. Som det stod i all reklam om landet: the only risk is wanting to stay... DOCK ælskar jag att ha sits på toaletten hær hemma, det ær en lyx som inte alla i hela værlden ær førunnad. Tænk på det næsta gång ;)