pigenlina

I fredags gjorde jag något som jag aldrig gjort förut: jag tackade nej till ett jobb. Efter introdagarna på äldreboendet här i Odense kände jag att det inte var en arbetsmiljö som jag ville vara en del av. Jag har aldrig upplevt så mycket skitsnack, dålig stämning och bristande förtroende för ledningen som på den arbetsplatsen (vilket för mig är ett tecken på att systemet som helhet inte fungerar, inte bara personerna). Beyonce sjunger "stop making a big thing out of a small thing" och det var ungefär det jag ville sjunga hela tiden. Personalen klagade på ALLT - bland annat att de inte fick ha på sig sina egna kläder och var tvugna att tvätta dem efter varje pass (hallå, hygien!?). Jag tycker genast om äldreboendet i Bergen ännu bättre, det var verkligen perfekt. Tänk vilken tur att jag tog introdagarna redan nu, så att jag inte upptäckte ovastående precis innan sommaren! På ett sätt känns det vuxet och independent att kunna värdera sin tid till mer värd än ett dåligt arbete. Så nu återgår jag till plan A: två frambuläger, massa jobb på Wilke i vår och en hel augusti i Sverige. Anna, nu behöver du inte vara besviken längre!

 

Igår såg jag mina fotbollstjejer spela match för första gången. Det blev 3-3 mot ett killag, och jag var imponerad över alla. Dessutom fick jag mer respekt för alla föräldrar som kollat på mina matcher under årens gång. DET VAR JU SKITKALLT. Mina läppar behövde flera timmar på sig att återfå normal färg, och jag gjorde en notis till mig själv att ta på fem gånger så mycket kläder nästa gång. I eftermiddag har cheeren generalrep på en gymnastikuppvisning. Vi får se hur det går, mina grupper har inte hunnit öva så mycket pga skador och dålig närvaro på träningarna. Smile and wave boys!