Karantän
Idag blev jag uppringd av blodcentralen här i Odense. Det är tydligen blodbrist på sjukhusen, och läkarna vädjar till donatorerna om att "tappa sig". Äntligen, tänkte jag! Jag har ju bara tagit själva blodprovet, men aldrig gett blod. Jag tycker själv att jag är den perfekta kandidaten. Inte det minsta nålrädd, ett praktexemplariskt Hb-tal och en blodtyp som kan ge till de flesta. Först ett halvårs karantän för ny piercing (kommer ni ihåg den jag gjorde i örat?), sedan ett halvårs karantän för varje resa utanför Europa. Ja, ni ser själva. Det har gått några år. Nu är det min tur! MEN, så kom frågan om akupunktur, och jag erkände att vi nålar varandra på undervisningen i skolan och ibland hemma för att öva. Så nu har jag fått 4 månaders karantän TILL. Alltså, jag kommer ju aldrig att få ge blod. Jag förstår att reglerna måste vara stränga, men så är det inte konstigt att det är blodbrist på sjukhusen. Blodcentralen sa att omjag någon gång håller en längre paus från att sticka mig själv kan de upphäva karantänen. Jag har aldrig känt mig mer som en narkoman. Tragikomiskt.