Tre månader i Karibien
Min tredje månad i Dominikanska Republiken närmar sig sitt slut. Den nuvarande planen är att flyga tillbaka till Sverige i slutet av maj, om inte Utrikesdepartementet tillsammans med andra europeiska länder beslutar sig för att flyga hem européer från DR innan. Jag fick ett mail och skrev upp mig på intresselistan, men inget är säkert än. Just nu är jag mest orolig för mitt flyg från Santiago (DR) till Fort Lauderdale (USA), där mitt långflyg hem till Stockholm går ifrån. Aktuellt finns inga direktflyg, utan jag måste byta i New York eller Orlando. Långa omvägar, och därför låter ett direktflyg från DR till Europa lockande.
Löpningen går hur bra som helst. Jag har en ytlig inflammation i båda mina hälsenor, men masserar med motsvarande tigerbalsam 2 gånger om dagen innan varje löppass. I helgen ska killarna och jag göra ett 3 km test, och 1-2 veckor efter det ett nytt 5-km test. Mina mål är 3-km: 10,5 min, 5-km: under 18 min. Precis som när jag flyttade till Köpenhamn har löpningen hjälpt mig att lära känna Moca. Vi springer överallt, både i staden och på landet och vyerna varierar mellan Avatar-aktiga landskap till palats och getton. Klassklyftorna är enorma och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att bo i några av husen och områdena som vi passerar. Louis har planer om att köpa betong och hjälpa till att reparera ett golv hos en ensamstående 3-barnsmamma i ett av gettona. Som vanligt är det de som har minst som hjälper mest. Louis själv har precis tappat en framtand (en gammal skada som upprepades när han åt ett äpple hemma hos mig), och vill vänta med att reparera tanden tills han har pengar att betala själv. Jag ska försöka få med honom till en av mina tandläkarvänner innan.
Framtiden känns väldigt oviss men spännande! Jag ser extremt mycket fram emot att flytta till Stockholm, umgås med familj och vänner, jobba som kiropraktor i stan, fortsätta den hårda träningen och njuta av svensk sommar. Jag vet inte hur världen blir efter coronakrisen, eller hur mitt liv blir efter min nya relationsstatus, men jag vet att allt kommer att bli bra. Som Laleh säger: det kommer aldrig bli som förr, bara bli bättre.
