pigenlina

Jag har haft två panghelger med Mats!  Den första i Örebro, där vi besökte hans mentor Henrik + familj, tillsammans med Sanna och Tobias. Mats skulle spela padelturnering om lördagen, och vi andra följde med som support. Utöver padelhallen fick vi se Henriks klinik och Örebro stad - båda jättefina. Helgen efter kom Mats till Köpenhamn. Vi hade bokat biljetter till Bruce Lipton, en amerikansk utvecklingsbiolog som forskar om epigenitik. Epigenitik handlar om att det är signaler utifrån som påverkar vilka gener som uttrycks, och därför kan vi med vår livsstil styra över generna, hellre än att generna styr över oss. Det är tex därför Pillan och jag är olika, fast vi föddes med likadant genom. Superintressant! Med på föreläsningen var också Tone och Christian, Mats vänner från den engelska kiropraktorskolan. Tone och Christian bor och jobbar i Randers på Jylland. På lördagen möttes vi upp för lite shopping, lunch på stan och senare middag och spelkväll hemma hos mig. Söndagen ägnade Mats och jag åt varandra, med sovmorgon, lång frukost, klättring i ett bouldringcenter nära mig och myskväll. Vi har så roligt ihop och längtar efter att få bo i samma stad (och land!) som honom. Men först ska jag njuta av en kul höst och vinter i Köpenhamn, och två spännande månader i Dominikanska Republiken. 

Efter 5 år i Odense, 4 månader som dagisfröken i Bergen och 2 höstar i Köpenhamn gick mina lila seglarstövlar sönder. Som 27,5-åring valde jag att köpa ett par svarta den här gången, och det kan ha varit höstens bästa köp. Jag kan verkligen tipsa om LaCrosse gummistövlar. Jättesköna och med kort skaft, så att man kan gå vidare i skorna resten av dagen, även om det slutat regna. Jag är alltid påväg någonstans, och då är det perfekt med ett par gummistövlar som inte skriker lekplats. Om man ändå vill ha lite festligare färger finns stövlarna med allt från blommor till fåglar på. Passar perfekt till förra årets bästa köp: Haglöfs regnjacka och byxor i L.I.M serien. Och nej, jag är tyvärr varken sponsrad av LaCrosse eller Haglöfs, men här kommer några bilder på läckerheterna.

I fredags åkte jag över sundet för att springa Midnattsloppet Malmö. Robban hade inviterat familj och vänner till en riktig löpfest. Pillan kom ner från Eskilstuna, och Mats kom på överrasknibgsbesök från Stockholm. Loppet gick av stapeln lördag kväll, så lördag dag ägnades åt uppladdning med mormors gulasch, spel och smutti. Alla var med! Robban, Karin, Karins son + käraste, Calle, Mats och Pillan. Pillan vann hela Midnattsloppet på tiden 37:46. Jag kom 6:a och satte personligt rekord på 41:04, och Mats slog också rekord med tiden 43:11. Kvällen avslutades med öl i jacuzzin innan alla gick i säng, trötta men glada. En riktig drömdag! Det var ett kul lopp, men med mycket mindre underhållning än i Sthlm. Jag har aldrig sprungit Midnattsloppet förut, men efter 2 gånger i år känner jag att det är något jag vill fortsätta med. 10 km är en fantastisk distans, och folkfest är ju min grej. Det här är starten på en ny tradition, och nästa år satsar jag på att vara den andra Elmgrenaren på podiet. Det är bara att börja träna!

Jag har glömt att berätta om mina två helger i södra Sverige! Helgen innan Amfibiemannen hälsade jag på mormor i Lomma. Det blev en härlig helg med swimrun-träning, lunch på fiskboden, glass i hamnen och långa frukostar. Helgen efter Amfibiemannen hälsade Mats och jag på Sanna och Tobias i Falkenberg. Falkenberg har en 2 km lång strand som jag sprang längs om morgonen. Utöver morgonjoggen grillade vi, spelade kubb, kort och kasta ring, och badade i Östersjön. Fantastiska helger båda två! Här kommer några bilder.

Förra helgen tävlade Pillan och jag i Amfibiemannen, ett swimrun på Arholma. Vi simmade och sprang oss igenom 26 km, 21 km på land, 5 km i vatten. Det var nog den roligaste tävlingen jag någonsin gjort! För det första var det fantastiskt kul att tävla i par med Pillan. För det andra var naturen runt Arholma extremt vacker (och utmanande!). I och med att Pillan, pappa, Mats och jag åkte över till Arholma redan på fredagen (tävlingen ägde rum på lördagen), kändes det som att vi fick en liten minisemester på ön. Vi kom i mål på tiden 4:36, vilket räckte till en 4:e plats. Nu ska vi lära oss att simma med handplattor och pull bouy’s, för att vara med i konkurrencen om pallplatserna. Alla deltagare, funktionärer och publik var otroligt snälla, och stämningen var på topp hela dagen. Swimrun som träning- och tävlingsform har verkligen gett mersmak, och Pillan och jag kollar redan in några av de senare tävlingarna i år. Jag vill göra det igen! 

Ni har jag genomfört min första tritävling! Jag är så nöjd med både resultatet och dagen. Kia och jag åkte upp till Helsingør i lördags, registrerade oss och lämnade in cyklar, bike- och runbags. Det blev en heldag med genomgång av transition zone, häng med klubbkamrater och mat. Söndag var själva race-dagen. Vi var där vid 7:30, ordnade det sista inför loppet och pressade ner oss i våra våtdräkter. Vid 9:30 var det vår tur att hoppa i vattnet och simma de 1,9 kilometrarna. Det gick mycket bättre än förväntat och jag genomförde simningen på 39 minuter. Det tog någon minut innan världen slutade gunga, sen var det bara att sätta simglasögonen på huvudet, dra av våtdräkten till midjan och springa mot transitzonen. Där hoppade jag ur resten av våtdräkten, tog av mig simglasögon och mössa, tog cykelskorna i handen och sprang vidare mot cykeldepoten. Det var en ganska lång transition sträcka, men det var en del av upplevelsen. Med cykelskor på fötterna och hjälmen på huvudet tog jag cykeln i handen och sprang mot cykelstarten. Cyklingen var den diciplin jag hade oroat mig för mest, men det gick hur bra som helst. Jag njöt hela vägen och höll mig till min nutrition plan: 1 gel, 1/2 bar, 1 vatten/energidunk och 2 saltsticks i timmen. Efter 90 km cykling (2 h 47 min) klickade jag ur pedalerna, lämnade cykeln till en funktionär och begav mig till transitzonen för andra gången. Där bytte jag om till löpskor och påbörjade den 21 km långa rutten genom Helsingørs gator och runt Kronborg slott. Löpningen var det absolut hårdaste. Benen var såklart trötta efter all cykling och min mage hade fått nog av gel och energidricka. Men jag tog mig runt med en snittfart på 5:07 min/km och kunde fira med en alkoholfri öl efter målgången. Det var gott med något beskt efter peanut-bars och redberries-gels. Min måltid var under 5 h 30 min, och jag kom in på 5 h 25 min. Nästa gång vill jag slå familjerekordet på 5:13, och gången efter det sub 5 h. På kvällen var jag medbjuden till Sankt Hans hos Kias familj. Det är lite som Valborg fast midsommartid. Vil grillade, drack öl och tände bål. En fantastisk avslutning på en fantastisk dag. 

Förra helgen var jag (också) i Sverige för att fira Andreas och Elin som tog examen. Förutom examensfirande hann jag även med att träffa Sandra och Johanna, åka ut i skärgården med Mats och testa swimrunvåtdräkter i Hammarby sjöstad. Helgen som var besökte jag Cassandra, Viktor och deras nya baby Alexander i Kolding. Så mysigt med två helger fullpackade med familjetid och babymys. Nästa helg ska jag till Helsingör för att tävla i Kronborg halvironman. Jag är fortfarande lite svagare i kroppen än vad jag var innan marathon, men jag glädjer mig och tror att det kommer att gå bra. Det ska bli kul att officiellt genomföra en halvdistans och att (förhoppningsvis) gå ifrån loppet med en bra känsla. Den här veckan börjar som normalt med träning måndag, tisdag, onsdag, men sen vilar jag i form fram till loppet på söndag. Kia och jag ska öva växlingar torsdag, och köra upp med cyklarna lördag. Jag har laddat skafferiet med massa barer, gels och saltsticks så att jag inte går tom på det som under maratonet. Önska mig lycka till! 

I helgen var jag hemma i Sverige. Det var Kristi himmelsfärd, så jag passade på att ta ledigt fredagen och få 4 dagar fri. Mats och jag har hunnit med både padel, mys med Marcus och Rebecka, våtdräktsprovning inför Norrtälje swimrun och landethäng. Fredag kväll åkte Linn, Mats, Pillan, Adam och jag ut till Strömtorp och stannade helt till söndag eftermiddag. Dagarna fylldes med kortspel, monopol, slackline, kubb, en liten löptur och ett (kallt) dopp. Söndagkvällen tillbringades i Sollentuna med familjen Nordmark-Elmgren och den nyaste familjemedlemmen. Välkommen till världen! Vi längtar efter att lära känna dig. Nu väntar en vecka jobb, innan jag återigen beger mig till Stockholm för Andreas och Elins examensfest. Helgen efter ska jag till Kolding för att hälsa på Cassandra, Viktor och deras nytillskott. Mycket roligt som väntar! 

I söndags sprang jag Copenhagen Marathon. Min löpkompis Kia och jag möttes upp innan start, lämnade in bagaget och peppade varandra. Jag startade ut ganska snabbt, under min tänka 5:00 pace. De första 25 km kändes kanon, benen var friska och jag njöt löpningen. Innan 30 började det bli jobbigt och jag gjorde kortsiktiga mål i huvudet: tänk 3 km åt gången (avståndet mellan vätskedepoterna). Vid 35 km dog jag helt, hade svårt att hålla upp min egen rygg och nacke, och var tvungen att stötta nacken med händerna för att den inte skulle falla bakåt. Efter 38 km var jag tvungen att gå. Jag hade ingen energi kvar i kroppen, fick tunnelsyn och trodde att jag skulle svimma. Men man kan alltid gå tänkte jag. Det var det värsta jag upplevt i hela mitt liv, men jag ville komma i mål så att smärtan ar värd något. 100 m innan mål kom två funktionärer upp vid sidan av mig och stöttade kroppen. Allt gjorde ont och jag kunde nästan inte styra mina ben. När det var 20 m kvar kunde jag inte röra kroppen och var tvungen att rullas på bår över mållinjen. Jag kommer ihåg att jag var ledsen och besviken över att inte nått min måltid på 3:30 (kom in på 3:51), och tyckte att  det var pinsamt att rullas in i sjukhustältet. Men väl i tältet var det skönt att bara ligga, inte behöva gå eller springa mer, och överlämna allt åt sjukhuspersonalen. När puls, blodtryck och blodglykos stabiliserats fick jag ge plats åt en annan stackare, men så snart jag reste mig upp blev jag illamående och började kräkas. Mamma var med mig i tältet, tog mig hem till Kærholmen  och vabbade hela natten. Måndag och tisdag kunde jag inte få i mig något att äta och dricka. Varje gång jag ställde mig upp blev jag yr och illamående och det slutade med att min chef Nils körde mig till sjukhuset tisdag eftermiddag så att jag fick dropp. Dropp är världens bästa uppfinning. Efter 1000 ml saltlösning mådde jag mycket bättre, och idag onsdag vaknade jag hungrig och har kunnat stå utan varken illamående eller yrsel. Kroppen är lite matt fortfarande, och dagens mål är bara att få i sig mat och vätska, men jag känner mig glad, och ser fram emot att jobba imorgon. Min största skräck i sjukhustältet och dagarna efteråt var att få en permanent skada eller att inte våga träna hårt och ta ut mig igen. Det var ett tag min vänsterarm kändes som gelé (precis som i Harry Potter 2, när Lockman trollar bort alla Harrys ben i armen). Jag ska verkligen börja respektera kroppens signaler och gränser, men inte vara rädd för att träna och tävla i framtiden. Det är ju det jag älskar. Tusen tack till alla som kom och hejade på mig under loppet och stöttade i dagarna efteråt. Jag blir helt rörd över att tänka på vilka fina människor jag har runt om mig. Allt från de okända funktionärerna som bar mig över mållinjen till familj och vänner som har ringt varje dag. Ni är bäst! 

Nu är jag hemkommen från Spanien och har jobbat några dagar. Vilken fantastisk resa! Både mentalt och fysiskt. Sanna, Tobias och jag tog flyget från Kastrup efter jobbet onsdag kväll och mötte upp Mats i Malaga. Dagarna fylldes med seminarier, padel-tennis, bad och kortspel på altanen. Chiroeurope är en grupp vitalistiska kiropraktorer, dvs kiropraktorer med en mer holistiskt syn på hälsa och vård än den rent mekaniska. Jag lärde mig massor om kiropraktisk filosofi, fick en introduktion till hur man ska justera bäst för att spara sin kropp som kiropraktor, och blev inspirerad att guida patienter till ett healthy happy liv av en massa duktiga talare. Här kommer några guldkorn från helgen:

Nu är jag tillbaka i Köpenhamn efter en lång och solig påsk i Stockholm. Jag kom till Sverige redan onsdag kväll och stannade helt till måndag. Det blev massa mat och mys med både min och Mats familj, lite padel, golfsving och ett par löprundor. Vad mer kan man önska? Nu i helgen kommer tjejerna på besök. Fredag kväll ska vi till Lomma och äta middag med mormor och Robban. Lördag morgon väntar morgonjogg och godfrukost, och på eftermiddagen beger vi oss  tillbaka till Köpenhamn. Vi har bokat bord på Punk Royal, en crazy resturang som grundades i Stockholm (om jag har förstått det rätt). Veckan efter arbetar jag bara halvvecka. Onsdag kväll tar jag flyget till Malaga och Chiroeurope - ett kiropraktorevent med föreläsningar, workshops och networking. Jag ska dit med Mats, Sanna och Tobias - samma gäng som jag var i Helsingborg med. Två gånger är tradition, och jag ser framför mig (och ser fram emot!) att vi går på fler utbildningar tillsammans. 

De senaste två helgerna har verkligen varit kanon. Vi börjar med den första!

Efter en månad med konstant regn har våren kommit till Köpenhamn. Det är så lyxigt att kunna löpa och cykla i sol. Jag känner mig alltid som en planta som suger till sig solens första strålar och ibland kommer jag på mig själv att blunda (vilket känns lite farligt på cykel). Ett annat säkert vårtecken är fördubblingen av antalet fräknar på näsan.